måndag 21 juli 2008

I put a spell on you

Jag har gått och blivit sjuk. Men vad gör det när de visar "Stranger than Paradise" på tv. En av mina bästa favoritfilmer! Jag älskar alla karaktärer i den filmen. Rammelzee är med. Och John Lurie! Alltid lika het. Han kan spela saxofon, bara en sån sak. Dessutom gör han små söta konstverk.

Idag har jag varit hos Vera som också var sjuk. Hon matade mig med kollodialt silver. Det är flytande silver som suger åt sig alla bakterier i kroppen och sen kissar man ut dem med kisset.

Igår tappade jag Veras mobil i ett glas vatten. Klantigt! Alltid när sånt händer känns det som om nån jävlas med en. Vad är oddsen: att tappa den var som helst brevid glaset, eller tappa den i glaset... Hon ska föna den imorgon och funkar den inte så får jag väl köpa henne en ny. Hon vill ha en HiPhone.

onsdag 28 maj 2008

Du dutn dut dut dun dudunt!


Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

måndag 28 april 2008

I'll tell you later


David Byrne intervjuar David Byrne.

lördag 15 mars 2008

klipp ut och spar

Hur vet man att barnet är friskt?

För två månader sedan blev jag moster, jag är plastfaster till Dolly C, och om gud vill kommer jag även snart att bli faster! (nedkomst 25/4) Barn är verkligen helfestliga, och det är skönt med några spädisar i familjen, så att det inte går inflation i vuxengnäll. Jag har alltid haft god hand med barn. De gillar mig helt enkelt, och det brukar allt som oftast vara besvarat. Men en sak gör mig lite osäker och konfunderad: Hur vet man att barnet är friskt?
När man träffar en vuxen människa brukar man inom loppet av några få minuter kunna utröna om personen har någon form av allvarligare störning. Vad det gäller barn är det en helt annan sak. De kan skela. De kan låta tungan hänga och flänga runt utan kontroll. De kan gå i dvala flera timmar när de fått mat, med halvöppna ögon och mun. De kräks lite hur som helst. Helt utan ursäkt. Detta gör att jag har svårt att förhålla mig till de små liven. Förmodligen är jag lite avundsjuk för att jag inte skulle komma undan med samma egenheter. Att behandla någon som ett barn är att hysa stor respekt inför henne och älska henne hur knäppa grejer hon än hittar på.

onsdag 12 mars 2008

Warszawa


Christian V alltid gick och visslade på den här i gymnasiet. Ganska bra sammanfattning av hur ödesmättat och segt gymnasiet var egentligen. Och lite för sorgligt för att tas på allvar. Bowies jojk-session får väl representera vår postironiska humor. Och kolla bara så snygg han är!

söndag 24 februari 2008

The Rumble: likt en Finlandsbåt till helvetet

Igår var katastrof. The Rumble brukar inte vara nån hit, men igår var det faktiskt helt förfärligt. En av Malmös mest erkända och seglivade dj's Sweet Fred (en man på ca 45år) spelar fina hit's som t.ex: "Heads down ass up that is how we like to fuck" för den glada och energiska publiken. Stackars små nittonåringar. Och jag. Sen kom herr dj funk som var så hög att det nästan blåste ut små vita kokainmoln ur näsan på honom. Han vrålade "suck my dick suck my dick". Om och om igen. Sen började det bli obekvämt för de flesta, många gick till det andra dansgolvet, och tillslut var det mest några killar kvar som dansade och ropade "yeah" när dj funk upprepade suckmydicksuckmydickdickdickdicksucksucksuckitsuckmy.......

Jag skulle verkligen vilja lära mig taktmixa. Klubbvärlden är lite för mansdominerad, och när det är helt fel män som dominerar så är det inte roligt alls längre.

Tack och lov för en rolig kväll med Sankt Göran och Oh baby I like it raw i fredags!

måndag 11 februari 2008

turn into a wolfman howling at the moon -aoooooooooooooooooooooooooooooo!


Idag känner jag mig som en varg som har lust att yla mot månen. Men det är varken fullmånre eller ägglossning så jag vet inte vad det handlar om. Jo för det är alla män som bara poppat upp sista tiden och gör mig helt snurrig i huvudet. Varför är ni så heta och vill inte ligga med mig? En människa kan inte vara mer sexuellt frustrerad än vad jag är.

onsdag 30 januari 2008

Far=rar.

Idag fyller pappa år, GRATTIS PAPPA!

Vänj dig vid ljuset, Duncan.



John Duncan ställer ut på Färgfabriken från och med lördag.
Hans installation "The Gauntlet" handlar om ljuset och mörkret.
"Darkness is Silence."
"It's concentration."
Sedär.

I presentationstexten står det nåt på engelska om hur det går till när man vänjer sig vid mörkret i ett rum och efterhand börjar kunna urskilja formationer och skuggor. Det handlar om att tappa kontrollen och återfå den. Det handlar om att "re-think" allt du tidigare trott på.
Den du är. Din förmåga att uppfatta.
På bilden står en mystiskt upplyst Duncan, vars skugga likt Nosferatus reser sig högt bakom honom. Och rätta mig om jag har fel men står han inte och crossfadar..?

Förresten: Går du dit på lördag kommer det att finnas bar, och dj också.

DUNCAN, ERKÄNN ATT DET ÄNDA DU VILL ÄR ATT STARTA KLUBB(och skrämmas lite).